Nyligen satt jag och räknade våra pensionerade hundar – alltså hundar som vi har använt i avel, och kunde konstatera att jag har lyckats hålla mig vid bara lite drygt en kull per tik: 1,3! Och 1,35 kull per hane.
Totalt hittills har jag använt 42 tikar som har fått 55 kullar och 26 hanar (räknar bara egna hanar, eller inköpta hanar) som har fått 35 kullar.
Det här är jag stolt över, för det innebär att vi, i motsats till många andra kennlar avlar mycket brett, utan att överanvända enstaka individer som avelsdjur.
Jag hänvisar till de många uttalanden som SKK’s veterinärmedicinska expert Professor Emeritus Åke Hedhammar har bidragit med avseende vikten av att avla med genetisk bredd. Det är inte så att jag tror att jag är rasens räddare i nöden, men när man använder en bredd och många individer, avlar på ”typ” istället för inavel – så finns det anda uppfödare som motsätter sig det och därför är det roligt att kunna nämna. Intressant i sig, att man kan motsätta sig något som främjar hälsa, men det viktiga tycker jag är att var och en förstår åtminstone en liten bit av populationsdynamik och att man vågar avla enligt sin egen övertygelse!
Inga av dessa avelsmässiga framgångar hade varit möjliga utan våra helt fantastiska, hjälpsamma, flexibla och öppenhjärtliga fodervärdar. Hittills har jag aldrig behövt hamna i en dispyt med någon av våra fodervärdar, utan hundarna har fått aktiva, personliga och kärleksfulla hem, medan jag har fått möjligheten att bygga upp denna storlek och bredd på min avel.
Ett enormt stort och varmt TACK vill jag rikta till alla er underbara människor som gör detta möjligt!
<3 <3 <3